Reaktion..

Bläää....tycker inte jag gör annat än äter just nu och är konstant mätt, men för att bygga muskler måste intaget vara i överskott, bara nyttiga saker förstås. Fast ibland tillåter jag mig själv nåt lite "extra".
Men det ska bli skönt när dieten startar för nu känner jag mig otroligt ploffsig....hahaha skulle nog inte få medhåll på den punkten av många.

Hade inte tänkt använda mig av bloggen för att skriva om sonens diabetes men blev bara tvungen. Har precis läst ut boken "Låt det gå ett år.." som är skriven av en mamma vars 4-åriga dotter fick diabetes. Ja känner inte igen mig alls, varför denna panik?? Kände frustration när jag läst boken, ville skaka om människan och säga "skärp dig!!!!"
Det handlar inte om någon dödlig sjukdom, "bara" diabetes. Men visst alla reagerar olika, inget fel i det.
Men jag förstår nu varför personalen på avd 44 och framförallt kuratorn var förvånad över min och Tomas reaktion eller kanske mer brist på reaktion. Vår omgivning reagerade nog mer än oss. Men varför hetsa upp sig? Han blir ju inte av med diabetesen för det. Bara göra det bästa av situationen, men framförallt LEVA som vanligt.
Vi åt dessutom redan som man skulle, så några stora förändringar på matfronten har det inte blivit,
vi har bytt ut brödet.

Visst gnäller han ibland när det är dax för provtagning/sprutor, men vem skulle inte göra det??
Sam fixar det här så bra, han börja även få grepp om hur mycket insulin han behöver utifrån blodsockervärdet och vad han ska äta. Han är ju dock bara 6 år och haft diabetes sedan augusti.